Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörk och ödslig, bäfvande, hvad? Naturen,
Skild ifrån sin prydnad, ifrån behagen,
Väntar trånad nu hon af himlens vrede
Dödliga slaget?
Fåfäng fruktan! Hvilan i hulda skötet
Hennes alster famnar, att återlifva.
Lifvad än skall grönskande parken le mot
Stigande solen.
Ljufva tröst! förnekad åt lifvets skiften!
Dagen tändes åter: ej fordna dagen.
Flyktad är min ungdom på tidens vingar;
Flyktad för evigt.
I dess spår flög nöjenas qvicka skara.
Fjärilvingad, kärleken bland dess syskon
Främst försvann, att leende helsa nya
Växande slägten.
Icke mer med Lesbias silfverstämma
Tjusta slag min klingande lyra parar.
Icke mer af ömhetens tårar badas
Blossande kinder.
Ljuft ej mer i skönhetens armar flätad
Irrar jag i hvirflande lätta dansar,
Blickar eld utur strålande ögat: flämtar,
Eld utur hjertat.
Redan åldern tyst mig i loppet nalkas;
Bjuder lag åt flyktiga lustars yra;
Gillar ej, att myrten och rosor kransa
Hvitnade lockar.
Ej ännu af tärande plågor omhvärfd,
Ej med skuldran krökt under årens börda,
Stadig, trygg, mig fattande huld i handen,
Manligt han talar:
«Bjud begären sämjas med årens fordran!
Blomman fallnat; frukterna stå än åter.
Känn din lott, den eviga lag som bjuder
Njuta och gagna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
