Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilda skrifter, och derigenom i Sjelfva verket gifvit det
ett strängare sammanhang och klarare öfverskådlighet.
Jag skall emellertid söka följa författaren i den ordning
som han sjelf iakttager, då jag är öfvertygad att han
äfven i den formen kan göras begriplig.
Första afdelningen af «De fria konsters filosofi»
handlar om den högsta skönheten. Denna högsta
skönhet är Gud. Han är icke synlig såsom person. Vore
han på detta sätt synlig, då hände att han vore i
skönhet så öfverträffande vårt begrepp och derjemte så
ledande till våra känslor (d. v. s. så våldsamt gripande
våra känslor), att organerna fingo en rörelse vid dess
åsyn, som förstörde menniskovarelsen. Detta slutar man
deraf, att då man i allmänhet erfar något stort och
förträffligt blir man betagen. Men ehuru Gud aldrig är
synlig såsom person, uppenbarar han sig dock så i sina
verkningar, att derigenom en möjlighet uppstått för
menniskan att söka skildra honom, hvilket ock de flesta
bildade folkslag gjort Att sålunda skildra Gud bör
vara tillåtet, efter sådant förer nytta med sig; ty,
efter vi hafva tillstånd att nämna honom och ge
honom namn på våra menniskospråk, bör det äfven
vara oss tillåtet att ge honom en skapnad för ögat;
men denna skapnad, för att icke vara oanständig
(honom ovärdig), bör gifvas honom af det mest vackra
vi känna, och som är det mest färdiggjorda af all ting
på vår jord: nemligen menniskoskapnaden i sin friskhet
(d. v. 8. menniskonaturen i sin fullkomlighet); ty
friskhet är all natur i sin fullkomlighet. Jag menar, säger
Ehrensvärd, härmed icke allenast hvad doktorer och
allmänheten i dagligt tal anse vara friskt; men jag
menar hvad på deras språk de anse den vara, som i allt
har en frisk konstitution, och tvärtom, en sjuk menniska
anser jag ej allenast den, som har feber eller krämpor,
nemligen ett jäsande ondt, utan den som har i
skapna-den ett förhinder eller som har ett skapadt ondt (d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
