- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
492

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trogen, tagande nytta och behof i deras helt vanliga
bemärkelse, såsom då han förklarar lejonets skönhet
deraf att det är det mest nyttiga af alla djur»*).

Yi såg o vidare att Ehrensvärd, liksom
Baumgar-ten, anser det sköna vara det fullkomliga. Men
Ba-umgarten menade med det fullkomliga detsamma som det
ändamålsenliga. Ehrensvärd åter förklarar det
fullkomliga med det som är friskt, det som är helt och hållet
hvad det skall vara, det som är enligt med sin egen idé,
hvarvid den allraminsta afvikelse derifrån upphäfver full—
komligheten. «Den som har i skapnaden ett förhinder
eller ett skapadt ondt, är sjuk; och vore han än stark
som Herkules och hade ett solgrand i olag, så kallade
jag honom sjuk.» Men han tillägger: «om den yttre
delen af ett djur är väl skapadt, så bemärker det att
det inre bör vara väl skapadt», och «således
verkningarne ädla.» «Här är följaktligen icke fråga om ett verks
öfverensstämmelse med dess afsigt, i den tidens mening
(dess yttre ändamål), utan derom, att ett väl skapadt
yttre förråder ett välskapadt inre, således skönheten
bestämd såsom harmoni mellan inre och yttre, på
samma gång som möjligheten är afskuren att göra den
invändningen, att, på grund af en dylik bestämning, ett
yttre, som klart återspeglar en elak själ, äfven skulle
kunna kallas skönt» **).

Men, frågar man, om Gud skall skildras under
en menniskogestalt, huru. kan denna gestalt ingifva den
vördnad, som måste åtfölja anblicken af det gudomliga?
Jo, svarar Ehrensvärd, som mesta delen af
mennisko-slägtet icke är fullkomlig, så känna menniskor en stor
vördnad för dem, som se fullkomliga ut; och om man,
för att i ännu högre grad stegra denna vördnad, skulle
försöka att framställa Gud under en gestalt, som
öfver-ginge menniskonaturen, så skulle en sådan gestalt ej

*) Jfr Ljunggren, Svenska Akademiens Handlingar, XXIX: sid. 62.

**) Jfr Ljnnggren, 1. c., sid. 37.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free