Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och orden äro de första, som tagas emot af känslorna
och ge således det första nöjet. Det Oaktadt äro i Sjelfva
verket färgen och orden den minst angelägna delen, ty
de äro båda bedrägliga och kunna bedraga. Skapnaden
deremot är icke lika bedräglig; ty på den ser man
värdet af ett ting, och af tanken finner man värdet af
saken. Dessa äro icke bedrägliga. Så är en ful
menniska med blomstrens färg alldeles icke vackrare än den
väl skapta med mindre färg, och deraf kan man sluta
att skapnaden är angelägnare än färgen för att göra en
sak till vacker. — Bland menniskoverk äro de ting, som
äro rätt på saken gjorda till menniskans nytta i hennes
friska tillstånd, vackrare än de, som med grannlåter
göras till hennes beqvämlighet i hennes förfallna tillstånd,
derföre att de sista sakerna äga sin grundval i
menniskans flärd. — Flärden hos menniskan är verkan af
hennes sjukdom i de inre organerna. Detta förstås och
bevisas på följande sätt: Naturen har så skapat allting,
att det i eget bestånd, underhållet af få behof, äger sin
lycka: när ett ting börjar gå öfver denna gräns, ger det
sig i en villervalla, som gör att dess blotta varelse på
detta sätt ej mer meddelar sällhet; man far då vidare
fort, i stället att man borde vända tillbaka: man arbetar
sig längre fram, man vill skapa en sällhet, efter man
gått förbi en sällhet; man måste i sitt arbete ändock
förblifva inom naturen, och man fördubblar mängden af
det man njuter, i hopp att ersätta bristen på nöje af
det som man njuter. Öfverflöden öfverhopar hvad som
förlorade (förstörde) styrkan till ett begär (d. v. s.
öf-verflödet uppdrifver det), fysiken utslites, och
inbillningen uppretar mer än behofvet gjorde förut: de inre
organerna sysselsättas på sistone med ledsnad och
upptäckter, uträkningarne tilltaga och känslorna gå
förlorade, allt försvagas uti de inre organerna, och man yrar,
sedan man förlorat styrka och sanning: kännandes sjelf
omsider ofullkomliga tillfredsställelser söker man inbilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
