Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elak uppfostran, oartad luft att lefva uti, oöfvade
kroppar, vrång klädedrägt, illa burna foster, tvunget och
ostädadt sinnelag, sjelfsvåldiga utbrott förskämmer
teckningen, färgen, helsan, åtbörderna och ögnakasten; man
måste således leta och sammanfoga för att tillstäda ett
vackert, som då sällan syns. Samma lag, som tjenar
häruti för målaren, tjenar för poeten. — Häraf följer, att
en arkitekt skall kunna mera än byggnadskonsten, och
att en målare och bildhuggare skall kunna mer än
konsten att härma. Han skall nemligen äfven kunna
välja.»
«För att välja väl fordras smak. Smak är känslan
af naturens aldrahemligaste sanningar. Af smak fipnes
två släg: den stora och den lilla. Den stora smaken
har den, som väljer den fullkomliga och den friska
naturen. Den lilla smaken åter har den, som väljer det
hvardagsvackra, det medelmåttiga. Härvid är dock att
märka: att man i begge dessa två val kan vara utan
smak, och att man äfven i dem begge kan hafva smak;
hvilket kommer sig deraf, att man i begge dessa delar
af smak har antingen sett eller icke sett det nog
hemliga och det nog fina af sanningarne. T. ex. italienska
skolan har ofta målat den stora smaken utån smak;
Kafael målade med mer smak än alla de andra, men
ägde den icke ändå på ett rätt sätt. — Fransosen har
en tvungen smak i en stor, och mycken och öfverdrifven
smak i den lilla. Flamändaren har en plump smak i den
stora, och holländaren har en naiv smak i den plumpa.
— Med naivitet eller det innerliga menas just det, som
sätter smak i den friska naturens afskildrande och
låghet i den sjuka: naiviteten är känslan af det man gör
— uti den är största värdet, när man målar det friska,
och uti den ligger minsta värdet, när man målar det
sjuka. — Derföre bör man, när ett mindre stort skall
målas, eller när ett fult måste målas, taga i akt, att
man i den fula saken skall visa allt det vackra, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
