Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
i
HERTIG CARLS KARAKTER.
ven på detta sätt erhålla sin gloria, för att ej tala om
den moraliska uselheten och lycksökeriet. — Philipson
var nära att dela Thorilds och Höijers ära. —
Regeringens räddhåga sänker en tung skugga öfver detta
tide-hvarfs hela litteratur, så vida den är af sådan betydenhet
att den bemärkes. Man ser på densamma att den är
slaf äfven i dess ädlare yttringar, men en slaf med alla
en fri mans undertryckta instinkter och anspråk, en
slaf, som väl måste smaka gisslet, men aldrig lät
förnedra sig att kyssa det, en slaf, som svurit att en gång
döda sin herre, icke i ögonblickets ilska under straffets
sveda, utan med fullt öfverlagd, lugn och fast föresats.
Förmyndaren-regenten, hertigen af Södermanland,
en af de svagaste karakterer, som någonsin dignat
under jordisk höghet, mottog regeringstyglarne omedelbart
efter sin kungliga broders blodiga död. Under de första
månaderna åt sig sjelf lemnad, gjorde han, enligt sin
quieecerande natur, inga vigtiga förändringar i rikets
styrelse. En och annan omvexling inom
embetsmannaper-sonalen var af föga politisk betydenhet, då prinsens val
inskränkte sig inom kretsen af den aflidna monarkens
vänner och anhängare. Men prinsen var en bland de
menniskor, som naturen förnekat all sjelfständighet, som
i det instinktlika medvetandet af sin moraliska vanmakt
känna behofvet af en ledare, öfverlägsen i praktisk
handlingskraft framför allt, äfven med uppenbar
underlägsenhet i förstånd och insigter. Olyckligtvis ägde denna
furste icke den instinktmässiga säkerhet i valet af
förmyndare, som stundom utmärkt andra af naturen
omyndiga karakterer. Hans val föll på hans gamla vän och
ordensbroder, baron Reuterholm.
Reuterholm var en man af inskränkt förstånd, men
saknade icke den viljans energi, som åtföljer
egenkärleken och ärelystnaden. Han var full af fördomar och
vidskepelse. Han, liksom hans furstliga vän och
myndling, var inhöljd i det ena af de dystra moln, som gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
