Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herre, som nu var ordförande bland hennes domare.
Hade det redan illa anstått den medelålders gifta
mannen, som dessutom icke hade brist på andra
förbindelser, att speja den förälskade herden hos en ung dam,
hvars fader han kunnat vara, så hade sådant dock
endast kunnat väcka en flygtig harm eller ett flygtigt löje:
men när samma purpurborna herre äfven ville spela
ro-len af den svartsjuka tyrannen i det ögonblick, han såg
offret i sin makt, höjdes ett sådant skri af förbittring
öfver hela riket, att vederbörande tydligen kunde inse
att nationen ännu icke uppgifvit alla anspråk på sin
rätt att äfven för sin del kunna bedömma hvad billigt
och anständigt vore, och bestämma huru långt en de^
spotisk regering med dess samtycke kunde gå i
godtycklighet. Hertigen uppnådde i denna
regeringshandling höjden eller rättare djupet af vanära och satte
dermed på sitt minne en fläck, som aldrig kunde utplånas,
Hos sina jemnåriga bland nationen fortfor han från denna
stund att vara föremål för ett förakt, som ingenting
kunde försona eller minska, hvarken hans senare
upp-*-höjelse och den rol af frälsare, som han då iklädde
sig, eller den hyllning, som egnades honom af den be^
römda man, hvilken blef hans efterträdare, och hvilken,
såsom främling, föga kunde göra sig en föreställning
om den bittra beskaffenheten af den hätskhet, som en
föregående generation mot honom hyste, och som
fort-*-lefde i den ovilja, hvarmed Stockholms befolkning såg
en bildstod resas åt hans minne. — Hvad jag nu yttrat
om framfarna slägtens tänkesätt om denna furste, grundar
sig till en del på egen erfarenhet: jag minnes ännu rätt
väl, huru ofta i min barndom jag hörde äldre, bildade
personer med den grymmaste sarkasm tala om hertigen-r
regenten. Oviljan utsträcktes till hans favoriter, en
Reuter-holm, en Fredrik Sparre. Den sista, rikskansleren,
hvilken när domen skulle afkunnas öfver fröken
Ruden-sköld yrkade, att hon borde bekomma åtminstone ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
