Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 ADLE&BVTH OH GUSTAF ADOLFS RESA 1793.
. •
nyttan af en konungs resa i sitt land försummades alldeles. Ingen
kännedom bibragtes honom om landet, inga begrepp om den fattiges vilkor, så
dyrbara för en ung furste. Han fördes såsom i triumf till de rikaste
ställen, och ehuru resan för öfrigt skedde långsamt, voro hvarken hans
förmyndare eller guvernör — grefve Gyldenstolpe — angelägna att låta hans
uppmärksamhet fästas vid de för honom nyttigaste ämnen. Utom sin
informator, kanslirådet von Rosenstein, hade den uuga konungen nästan ingen
enda upplyst menniska omkring sig. Alla andra, mer eller mindre
enfaldiga lycksökare, höljde hans väg med blomster, dyrkade den uppgående
solen, närde det högmod, hvartill han af naturen eller rättare sin uppfostran
och ställning var böjd, och stärkte den fördom om konungamaktens
anseende, som nu mer än någon tid var för konungarne Sjelfva farlig. Grefve
Gyldenstolpe sjelf var en uppenbar smickrare af despotismen, och föregick
ej med de bästa exempel af goda seder, då han som oftast drack i
sällskaper, så att han måste bäras hem. När Rosenstein gaf ut på trycket sin
afhandling om «Upplysningen», den han fyra år tillförene föreställt i ett tal
för Vetenskaps-akademien, ansågs detta odödliga arbete såsom ett foster af
jakobinism. Baron Reuterholm och hertigen ansågo honom med misstankar,
fördömde boken på titeln utan ransakning och utan läsning, och togo inga
skäl vid explikationen. Utan att angripa Rosenstein sjelf, blef kort derefter
recensenten i dagbladet Stockholms-Posten af bemälta bok ställd under
tilltal inför Svea Hofrätt för ingressen, der han nämner Europas despoter
med låtsad fruktan m. m., som ansågs missflrmeligt mot andra potentater.
Auktor, sekreteraren Lenngren, angaf sig, men försvarade sin ingress med
den styrka, stödd af jemförelse med ingressen till Sjelfva
tryckfrihetsförordningen, att man lät allt vidare åtal falla. Icke mindre småtänkt visade
man sig i påminnelser mot de under Svenska Akademiens (som var
förhatlig) tillsyn utkommande tidningar, der man klandrade, att Thorild o^h
Wi-dén, såsom utgående passagerare, varit nämnda landsflyktiga; att en
Gjör-wells skrift om «Svenska konungars olyckliga ändalykt» varit annonserad;
notabene utan att Gjörwell sjelf tilltalades m. m., och hvar gång hotade att
indraga Akademiens privilegier. Rosenstein ådrog sig under resan de
oför-skyldaste misstankar endast för den allmänna höflighet, hvarmed han
allestädes emottogs. Det hette att han var hufvudman för en talrik politisk
sekt, som hvar han framfor, skockade sig till honom m. m. Så voro
sinnena förändrade på ett år. Så voro despotismens principer upptagna i stället
för frihetens. Ett bevis af tidens oförstånd var, att då professor Neikter
(skytteansk professor i Upsala) för hertigen, såsom Upsala Akademis
kansler, framlagt en prospektus af sina statistiska föreläsningar, och dervid en
dag förekom longitud, latitud, geografi, ekonomi såsom nödvändigheter
vid statskunskapen om ett land, fick han en skrapa för det han blandat sig
i ämnen, som ej hörde till hans vetenskap. Hertigen skaffade sig ovänner.
I Skåne bemötte han de flesta skånska adelsmän med en tvär kallsinnighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
