Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(•Konungens uppförande och lefnadssätt», säger Adlerbeth *), «ådagalade
egenskaper, som ej annat kunde än tillyinna honom den tillgifvenhet hans
ungdom, hans fars olycka och hans förmyndares med missnöje ansedda
styrelse redan beredt. Han visade en varsamhet, arbetsamhet, rättvisa,
urskill-ning, som röjde en mognad öfver hans år, ett visst allvar, skildt från fjäsk
och lust att synas, som lofvade varaktighet. I synnerhet gaf han prof af
en stadig böjelse för hushållning. Inga andra utgifter gjordes än de, som
voro oundgängliga; och af sin egen kassa bestridde han kostnaden till
sorgen efter sin vid samma tid aflidna mormoder, såsom en utgift, hvilken ej
rörde riket utan honom enskildt.–-Hans lefnad blef tyst och
indragen; sällan större måltider, ännu mindre andra lysande lustbarheter, och
så mycken uppmärksamhet, som hans ställning och erfarenhet kunde
medgifva, att allt vid hofvet sparsamt tillgick.–-Med ett ord: stadga,
rättvisa, ordning, hushållning, urskillning, lofvade en jemn och nyttig, men
icke lysande regering, den konungens allvarsamhet och högsinthet bådade
all nödig styrka. — Sällsyntast var den varsamhet den unga konungen
visade att ej lemna någon, ehvem det vara måtte, ett odeladt förtroende. Han
tycktes under sin uppfostran hafva insupit en stor vedervilja för gunstlingar,
och deraf fastställt den oryggliga grundsats att ej låta sig af sådana
regeras. Hans förtroende i regeringsärenden tillhörde blott hans embetsmän,
hvar för sin befattning. Riksdrotsen (Wachtmeister) ägde i sådan egenskap
en verksam och välförtjent inflytelse. Rikskansleren (Sparre), som, Oaktadt
alla hans fordna väns, baron Reuterholms, intriger till hans fällande,
bibehölls vid sitt embete och anseende, återkallades till det förtroende han
under sista året af förmyndare-regeringen saknat. Baron Taube använde all
möda att blifva betrodd och betydande, men kunde icke till mer än en del
vinna sitt ändamål; och den varning eller misstanke, att någon öfver sin af
kall och embete utstakade gräns ville blifva verkande, höll honom med
säkerhet på afstånd. Landshöfding Rosenstein, hvilken många, i anseende till
hans skicklighet och egenskaper, föreställt sig skola få ett uteslutande
förtroende, ehuru han sjelf dertill inga steg gjorde, bemöttes af konungen med
en utmärkt godhet, men blef icke mera betydande än hvad som instämde
med de befattningar honom särskildt uppdrogos. Flere af Gustaf III:s fordna
anhängare bedrogos genom ett slikt konungens förhållande i sina
uträkningar.»
Och sådana förhoppningar — antaget att de verk-’
ligen voro så berättigade som här påstås — skulle
ändock till slut komma så ytterligt på skam! Denna så
dygdiga konung skulle ändock föra, och genom eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
