Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I frågan om lärdom kan man visserligen säga om
Wallqvist, hvad han sjelf anmärker om en af sina
förträffligaste företrädare, Nils Knutsson: «ordningen af
hans uppfostran föranleder icke till begrepp om mycken
lärdom». — — Men snillet ersatte hvad som brast i
somliga lärdomsstycken, och underlättade det hastiga
uppmätandet af de fält, som beträddes. I
kyrkolagfaren-heten var författaren af «Handboken i Eklesiastika
be-fordringsmål» sannolikt starkast bland sina samtida. I
svensk kyrkohistoria ådagalägger författaren till
((Eklesiastika Samlingar» en beläsenhet och blick, som då redan
blifvit sällsynt och dagligen blef sällsyntare i landet.
Han kunde ej väcka allmänheten, icke en gång den så
kallade lärda, till mycken nitälskan, sjelf klagande på
domkapitlens likgiltighet, då han begärt bidrag. Men
utan tvifvel var det till ej ringa del hans förtjenst att
så mycken läslust i de dagame uppstod, att Uno von
Troil kunde fortsätta att utgifva flera band gamla
handlingar, och Lindblom kunde börja en journal för prester.
Wallqvists «Flockar» afstannade under
förmyndare-regeringen en tid, hvarom en forskare i våra häfder yttrar
sig i ett bref: det var då subskriptionen i Stockholm
till Linnés staty inbragte nittiofyra riksdaler..
Wallqvist dog af ett slaganfall under riksdagen i
Norrköping, såsom det säges föranledt af harm emot
pluraliteten af presteståndet, som, anfördt af Nordin, först
nekade att låta trycka sina protokoller och sedan
vägrade Wallqvist protokollsutdrag på detta beslut. Han
var vid sin död endast fyratiofem år gammal.
I den epistolära konsten var Wallqvist en mästare,
så mycket mera som man på den snabba, vackra men
något vårdslösa stilen i hans bref ser att de voro skrifna
på fri hand, utan bemödande och korrektioner. Två
exempel ur hans brefsamling vill jag meddela, det ena
till en förtrogen vän, det andra till en underordnad,
båda från de första åren af hans episkopat. Den 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
