Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bevisa något, hvarpå ingen menniska tviflat, nemligen
att den svenska vitterheten före deras tid icke var
utider-kastad den fransyska regeln; hvaraf de likväl drogo den
falska slutföljden, att våra läders största okunnighet
bestod i okunnigheten om denna regel, och deras största
fel i felen mot denna regel, hvars tillvaro de icke
kände och om hvilken de följaktligen aldrig kunde
föreställa sig, att den en gång skulle komma att
begagnas till måttstock på förtjensten af deras små försök i
språkets konst. Detta synes ock så mycket obilligare,
då man omöjligen kan inse hvad som skulle hafva
hindrat vitterlekarne äfven af andra och tredje ordningen
från Carlarnes tidehvarf, om de varit lyckliga nog att
födas hundra år senare, att obesväradt kunna uppstiga
till höjden af akademiska prisrimmare.
Leopold hade i sin ungdom tillegnat sig en ton af
begabberi, hvartill ofta erfordras lika mycket
öfvermod som qvickhet, i synnerhet när det gäller föremål,
som påkalla om icke vördnad åtminstone den
medlidandets grannlagenhet, som borde utesluta skämtet. Hit
höra otvifvelaktigt förfädrens bil^ningsförsök, de må
hafva varit huru ofullkomliga som helst i jemförelse
med den odlingsgrad, hvartill senare generationer hafva
hunnit. De hafva anspråk på att bedömmas efter
afsig-ten och den då befintliga möjligheten att densamma
uppnå. Det pojkaktiga hånet öfver förfädrens
okunnighet och råa seder, som var så vanligt under det
tidehvarf, hvarom nu är fråga, borde förefalla lika vidrigt
som den i herrskapsvanor uppväxta sonens tanklösa åtlöje
öfver sina fattiga föräldrars naiva och okonstlade
hemseder. Dock dröjde det länge, innan man insåg det
opassande i denna den fina verldens pöbeljargon, som
uppstått inom Gustaf III:s lättfärdiga hof och der hörde
till tonen, i synnerhet bland dem, som icke voro rätt
säkra på sin förnämhet. Ty såsom man vet, är det
just genom en viss ansträngningens falskhet i tonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
