Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Samma förmögenheter, 90m gifva menniskan skicklighet att lefva i
samhälle, och samma behof som föranleda henne att upprätta det, gifva äfven
behofvet af historien och förmågan att utföra den. Dess första och
yttersta tillämpning är äfven på samhället. Å ena sidan menniskans
vettgirig-het och behof af en ädlare verksamhet, som drifver henne att mottaga
förädling af andra, hennes inbillningskraft, hvarigenom hon öfverallt söker
likar af Bamma förnuftiga natur och önskar att i deras storhet se
möjligheten af sin egen; och å den andra hennes med de högre förmögenheterna
väckta begär att meddela andra sig sjelf, att verka på dem, att i den
af-lägsnaste tid lemna spår efter sitt handlingssätt och bevis af sitt värde: att
lefva för oändligheten: af dessa egenskaper härleder sig både det deltagande,
hvarmed vi följa berättelsen om förflutna tider och den omsorg vi bära att
förvara våra egna öden för förgängelsen. Mensklighetens och förnuftets
stora intresse är det, som omedelbart fäster oss vid historien, om äfven
ingen tydlig nytta skulle göra den vigtig.»
«I afseende på detta omedelbara intresse medför historien samma nytta
som de vackra konsterna. Genom det oegennyttiga bifall hon liksom de
af-tvinga oss, upphöjer hon oss öfver den grofva sinnliga njutningen, och lär
oss känna ett värde, som ej grundar sig på fördelar; hvilket är det första
steget till förädling. Då hon undervisar om gerningens driffjädrar, öfvar
hon den moraliska känslan, hvilken hon ännu mera upplifvar genom
föreställningen af det sublima i menskliga krafternas kämpande med en blind
naturnödvändighet för fritt valda ändamål, och i harmonien af de vilda
passionernas gång hos hela slägtet med menniskans bestämmelse. Man
behöfver ofta blott lära .känna sina krafter, för att blifva bättre; man kan ej
eftersträfva en tillfredsställelse, som man aldrig erfarit. Så snart en nation
börjar upphinna en viss grad yppighet och förfining, är den tillika i fara
att förlora sina äldre dygder, utan att kunna sätta annat än nya laster i
deras ställe. Men denna olycka är ej nödvändig. Ett beqvämt och yppigt
lefnadssätt utesluter ej genom sin natur möjligheten af stora uppoffringar.
Det är ej mängden af njutningar, som hindrar oss att visa romares och
spartaners styrka, då skulden ligger i karakterens slapphet och tröghet,
som skyr all möda utan uträkning på vinst. Så länge en nation kan
bibehålla sin energi och utan svärmeri upplyfta sig till den högre idealiska
verlden, löper hon ingen fara under konsternas och lyxens framsteg. Men
denna upplyftning, som bör hvila på en verklig upplysning och ett af
gynnande omständigheter väckt moraliskt intresse, understödes af intet
kraftigare än de vackra konsterna och historien, då de förra ledas af en sann
smak och den senare af filosofien.»
«Då man velat berömma historien, har man beropat sig på den
undervisning den lemnar genom exempel. Den skall varna oss genom andras
felsteg, äfven gifva oss en föresyn af det som är rätt, och rikta oss af
andras erfarenhet utan vår egen bekostnad; i synnerhet skall den politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
