Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slltt af det menskliga lif vet, som hftr på ett angenämt
sätt ådagalägger sig och blott emellanåt öfvergår till
något sökt, konstladt och pretiöst, och väl äfven någon
gång sväfvar ut till öfverlastning och öfverskrider
gränserna af en väl hållen prosa. Schulz’ resor hafva vi att
tacka för många ganska lärorika och åskådliga
meddelanden om främmande länder och seder. Men i
synnerhet torde hans «Geschichte der grossen Revolution
Frankreichs», äfvensom ännu mer hans skrift «Ueber
Paris und die Pariser» ännu förtjena uppmärksamhet,
då han berättar enligt egen aktgifvelse och skildrar
efter egen åskådning. Bland hans romaner är »Albertine»
en trogen efterbildning af Richardson’s Clarissa. I
poetiskt afseende förtjena likväl «Moritz» (1785) och
«Leo-poldine» (1790) såsom originalarbeten större
uppmärksamhet, liksom de äfven på sin tid med synnerligt bifall
emottogos. Bägge äro deri först och främst
egendomliga, att de, utan att vara egentligen barnromaner,
likväl röra sig inom barnsliga förhållanden och berättas i
barnslighetens tonart. De visa oss könen liksom under
stadiet af deras utveckling, huru de fly och söka
hvarandra. I det hela rekommendera sig dessa små dikter
genom lätthet och finhet i framställningen, och de äga
rätt till fullt erkännande i afseende på konstmessig
anläggning och anordning: mindre tillfredsställa de
genom egentligen esthetisk hållning. Man märker för
mycket på dem den fransyska skolan, som gerna gör
formen gällande på det naturliga språkets bekostnad.
När den barnsliga naiviteten här och der slår öfver, så
påminner äfven detta om nämnda skola.
Spiess hörde till den skola af romanförfattare, som
hufvudsakligen på 1780-talet, till en del föranledda af
Goethe*ö «Götz v. Berlichingen» och Schillers «Räuber»,
fördjupade sig i röfvare-, riddare-, troll- och
andehistorier, såsom den verld, dit de förlagt sitt ideal. Ser
man på det ovanliga bifall, med hvilket sådana foster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
