Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klädt blommans blad i silfrets dag.
Den hämd, som våld och t ved r ägt svoro,
till högre dygder blott hans ädla hjerta dref.
Sin syssla, sina steg, sitt umgänge bedaga (?)
var viss, att den gör mer, som rodnar ej för ord;
och vet, att knappt ett brott så timmerhögt skall finnas,
som ej var planta först i skamlöshetens jord.
Och dina skumma ögon regna
sitt afsked, öfver hennes bår.
Med bortvändt öga, som vi böra,
från skuggornas och ljusets strid
på taflan af vår egen tid,
låt oss historiens stämma höra;
låt hennes minnen ställas opp
och heunes hand sin fackla föra!
Glädje! druckne af din låga.
Han krasslar under sakta knot
i ring med nöjena — fast med tyrannisk fot.
m fl.
Eller orimliga ordfogningar, såsom den tigerblida lyckan,
himmels-bruna ögon, m. m.»
«Härtill kommer äfven brist på digererad och sann beläsenhet,
hvar-jgenom han bland annat kommit att göra dylika misstag mot all kostum,
som att i en Ode till Caesar Augustus (3 del., sid. 138) tala om
Kanonens dunder, trummans takt
Och Janitscharens silfverskålar.
Eller att bland Mohamet, Swedenborg och Zoroaster placera Homerus såsom
religionslärare (!).»
«Men, torde ni säga, då vår auktors skrifter äro utmärkta af så många
brister, huru har han kunnat blifva så allmänt berömd och omtyckt?
Berömmet härflöt förmodligen från tvenne källor. Den ena var, att vid den
tiden då vår auktor uppträdde på skaldebanan, var den ton af stylt-rest
höghet och förhäfning, någonting nytt och ovanligt, hvadan mängden
hisnade dervid och bragte den enda, som insåg det falska i denna ton,
Kellgren, till tystnad. Den andra källan var den förtroliga fot, på hvilken
konung Gustaf III umgicks med vår auktor. Den, som sjelf ej kan dömma,
fäster sig gerna vid auktoriteten, och hvar kunde man finna något större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
