Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återställd. Emellertid hade hans psalmer, som först
trycktes i Phosphoros och sedermera särskildt och
fullständigare utkommo i Stockholm, ådragit sig fleres, i
synnerhet doktor Wallins uppmärksamhet; denne
utverkade för honom en skollärareplats i Svea Lifgardes
skola i Stockholm, hvarefter han år 1815 utnämndes
till extraordinarie hofpredikant. Hedborn slutade sin
lefnad år 1849 såsom kyrkoherde i Askeryd af
Linköpings stift» *).
Hedborn var utån tvifvel en poetisk natur, utrustad
med ej ringa anlag för skaldekonst. Det var blott skada,
att dessa skulle utvecklas under romantikens inflytelse,
hvaraf han förleddes att poetiskt behandla ämnen af
spekulativ natur, såsom kosmogoniska hugskott och
dylikt, i versformer, som äro främmande för vårt språk.
Det var först såsom författare af andliga sånger, som
han förvärfvade verklig skaldeära. Hans äldsta profana
sånger lida af den tankens oklarhet, som följer all
mysticism, den känslans öfverspänning, som förråder
affekta-tion, och, tilläggom det, den fantasiens öfverretning,
som gerna dväljes vid de sinnligaste, de vällustigaste
målningar. Med allt detta förråder sig ofta äfven i
dessa tidigaste alster af hans sångmö drag af genialitet,
som med en bättre uppfostran och en ädlare rigtning
torde hafva kunnat frambringa något stort.
Sonnetter.
I.
De första pilgrimerna.
Försonarn låg i grafven: vid hana minne
Tre qvinnor länge nti tårar flöto.
«Den tröst och nåd vi fordom glada njöto»,
De klagade, «vi icke mera finne!»
*) Biogr. Lex., Del. VI, sid. 80 följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
