Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De snarka och sparka i sängarna grå,
Och skjuta hvarann i sin trånga vrå.
När jorden svarta manteln drar,
Och ugglan skriker deras namn,
Hvar en sin gråa rustning tar
Och brottas, äflas, hamn mot hamn.
De vråla och skråla med eder mång’,
Tills rödkammad väktare sjunger sin sång.
Af ormar känd, en gammal hög
Der fängslar deras kala ben.
Så snällt gick vandrarn fram, och smög,
Med isnad hand en qvist, en sten.
Pehr Klockare slipar dock knifvar två,
Och månde i natten till kyrkgården gå.
De knifvar stinger han i jord,
Och skyndar sig i tornet opp.
Från grafven höras qväfda ord,
Och väldigt skakas tornets topp:
Och leken begynner, ur högen gå
Med slipade knifvar de kämpar grå.
Som böljan slår med gny och hot
Mot klippans vägg, med häftigt lopp;
Dess lemmar brytas deremot,
Men växa åter straxt till kropp:
Så blodlösa kämparna fäkta nu,
Och fåfängt slå multnade knotor i tu.
De sätta sig på grafven ner,
Och hvila, flåsa, hemskt och matt;
Då en af dem åt tornet ser,
Som bärer opp den svarta natt.
Han månde då se den man så fräck
Der ståndar och drifver med striden gäck.
Upp ragla nu de svenner grå
Till tornets dörr med dofva steg:
De trampa, stampa, gå och gå —
Pehr Klockare visst nu är feg.
I gropiga hufvud gå eldkolen om;
De famla med knarrande händer framom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
