Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna stund har döden valt att skämta:
Tornets klockor af sig sjelfva klämta;
Vid en glans från fönstren, sällsamt blek,
Liken resa eig till midnattslek.
Kallt det är i dessa skumma gårdar,
Derför dansar man, bland grus och vårdar;
Hanen slumrar; öfver mnrens ring
Svepningarna fladdra vidt omkring.
Få sin kista genom luften rider
Döda mannen dit, der mördarn lider,
Stiger till hans bädd af febern varm,
Bär, som hatt, sitt hufvud under arm.
Dristar jag till skuggorna mig närma? —
Hvilken rysning isar blodets värma! —
Ar jag ej en skugga sjelf, som de?
Finns en lott, att rädas eller be?
Sälla ort, der hoppets irrbloss släckes,
Ingen drömdryck mer åt känslan räckes,
Ingen aning om en väntad fröjd
Lockar, för att blotta — hindrets höjd!
Sälla ort, der smädarns röst förstummas,
Hjertats stoft af vänners tårar ljummas.
Och för sanningen, som aldrig dör,
Man förlåter den, som dog derför!
Med ditt folk jag snart skall bli förtrogen,
Njuta midnattsfågelns sång i skogen,
Gå ur hvilans trånga grop, ibland,
Lätt på töcken öfver sjö och land.
Nöjen, dem jag skapat och förskjutit,
Bilder, dem jag af mitt hjertblod gjutit,
Allt, som tjusat och bedragit mig,
Gycklar då, likt moln, förbi min stig.
När ej pulsen längre slår och bränner,
När ej tankan mer en åtrå känner,
När hvar önskan är, som tungan, atum:
Vålnaden beherrskar tid och rum!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
