Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle bevisas. — Så osammanhängande och nebulöst
kunde man filosofera öfver konsten såsom allt annat
under den romantiska skolans chaoatiska, aldrig till
full dag uppklarade grynings-skymning.
I sammanhang med det föregående torde det vara
på sin plats att skaffa oss en ungefärlig föreställning
om arten af den romantiska skolans naturfilosofi, hvilken
låg till grund för hela hennes åeigt af Gud och naturen,
religion och konst. För detta ändamål torde vara mest
passande att meddela en uppsats ur Schlegels tidskrift
«Europa», hvilken den nya skolan i Sverge tillegnade
sig och uttryckligen accepterade i den af fosforisterna
sedan 1813 års början 1 Upsala utgifna Svensk
Litteratur-Tidning*), till sina läsares undervisning och uppbyggelse.
Den är hemtad ur Schlegels «Yorlesungen öber
Litteratur, Kunst und Geist des Zeitalters», och innehåller för
oss sällsamma saker, men för fosforisterna alldeles
påtagliga sanningar.
Öfver den moderna naturknnskapen.
«De fysikaliska erfarenhetsvetenskaperna, tillika med den fullkomnade
och på dem använda kalknlen, ntgöra ostridigt den mest lysande sidan af
aamtidens lärdom. Detta är upptäckternas område och kretsen af dessa
mångfaldiga, genom dem åstadkomna uppfinningar af maschiner och verktyg,
hvilka åter gifva anledning till nya upptäckter. Derom är ingen fråga: en
naturkuunig i våra dagar vet med lätthet att föranstalta verkningar, att
framlocka fenomener, dem en vis från forntiden ofelbart skulle hålla för
trolldom, men som äro det så litet, att de snarare vilja ådagalägga
omöjligheten af all trolldom, ja, beröfva naturen sjelf, den eviga och universala
féen, hennea magiska förmåga. Medlidsamt småleende blickar man nu ned
på de barnsliga bemödanden, med hvilka de äldsta fysici, en Thales, en
Pythagoras, en Demokritos, ja sjelfva Platon, vid så oöfvade krafter, vid
så ringa mått af erfarenhetsrön, genast vågade sig på universum, och ville
först och främst begripa skapelsens hemlighet och tingens oupphörliga
fram-alstring. Men detta aträfvande bedrog dem icke derutinnan, att man
endast genom inre åskådning kan bemäktiga sig naturens idé, i hvilken de
särskilda upptäckterna öfver henne först erhålla mening och betydelse; här-
*) Svensk Litteratur-Tidning 1818, N:o 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
