Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårt fädernesland. — «Uppmuntrad af denna framgång
har utgifvaren äfven för innevarande år skänkt oss en
lika dyrbar nyårsgåfva, och om allmänheten ej med lika
varm välvilja omfattat denna som det föregående årets,
har den dertill uppgifna orsaken varit, att denna ej äger
mer än trenne stycken af utgifvarens egen hand. Sannt
är det äfven, att man i denna förgäfves söker en följd
af så hänförande skaldestycken som de oförgängliga
«Blommor», hvilka han förledet år inflätat i svenska
Camenans lockar. Men det oaktadt innehåller äfven
detta års Kalender stycken af sådant värde, att den
försvarar sitt rum som den första af svenska poesi-samlingar»
— äfven 6edan Kellgrens voro utgifna! — «och äfven bland
de flesta utländska Musen-Almanachor.» — Jag undrar
om hela litteraturhistorien kan uppvisa en slik
oförskämdhet. Atterboms Poetiska Kalender för 1813, ej
endast till sitt innehåll öfverträffande samlingen af
Kellgrens alla poemer, utan äfven jemförlig med den
Musen-Almanach, der Schiller och Goethe läto införa sina
mästerstycken, och denna dom, fälld af kalenderns
egna medintressenter! — «Dessa stycken», fortfar
recensenten (kalenderns stycken), «äro dock af den art, att
de ej egentligen låta recensera sig; det bästa sättet att
karakterisera en lyrisk dikt är det att deröfver skrifva
en dylik; den blomma, som botanistens hand
sönderplockat, är icke blomma mer utan ett torrt skelett, som
han uppklistrar i sitt herbarium; ej för att njuta hennes
lukt eller fägna sig af hennes lysande färger, utan för
att veta hennes namn, hennes rum i systemet och
hennes medicinska eller ekonomiska nytta.» — Hvilket
nonsens! Att karakterisera en lyrisk dikt genom att
deröfver skrifva en ånnan lyrisk dikt — och så kanske i
oändlighet? Sådana dikter öfver dikter hafva alltid
misslyckats, och det desto säkrare, ju mera den
ursprungliga dikten uttömt sitt ämne. Och sedan, att jemföra
kritikens förfarande vid analysen af ett skaldestycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
