Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegier - Angelika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, så länge i källornas sorl, i vindarnes hviskning,
Blommornas vårliga doft, stjernornas nattliga glans
Än jag förnimmer och hör Angelikas väsen och anda,
Vill jag med klagande sång dyrka min himmelska brud...
Men min stjerna har gömt sig i moln, och månen har sjunkit:
Flydde du, tjusande bild, gäckande töckengestalt?
Fläta, min darrande hand, din krans af evighets-blommor...
Skynda — hon flydde ju dig — saknadens sista det är!
Dock — på minnenas krans ännu jag binder och binder —
Ljufliga flicka, o säg! blifver den färdig en gång?
Susen er grafsång, susen af sorg, J darrande aspar,
Böj dina grenar, o alm, — här är Angelikas graf!
Klagar ej saknadens trast, du susande asp, i din krona?
Tömmer ej natten sin gråt, heliga graf, i din famn?
Här vill jag sitta, Angelika, här! och i skuggan af döden
Bläddra igenom med dig minnenas gulnade blad.
Dig jag ser öfverallt; hvart blad, du himmelska flicka,
Eger allena din bild, löst i en skugga till slut.
Skepnad af oskuld och englabehag, hur skön i din blomning,
Skön i din tyning ännu, skön i ditt lif, i din död!
Engel, ditt väsen sväfvade blott — det gick ej på jorden;
Ack! ty det saknade här jordiska drifternas tyngd!
Derför till hälften himmelens lif härnere du lefvat,
Ofta din vinge du lyft, förrn du i höjden försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
