Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegier - Enslighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENSLIGHET.
Tungt det vill blifva till slut i min tysta boning att vandra,
Ensam, af ingen bemärkt, när jag af mödan är mätt.
När inbildningen lyktat sin lek och tankame tröttnat,
Ingen i verlden jag har, ingen att sluta mig till.
Ej en hngsvalande blick, ett vederqvickande löje,
Ej ett förtroendets ord, aldrig en kärlekens kyss
Väntar mig, när dagsverket är slut och i aftonens skugga
Sorgsen jag sitter och tyst räknar minuternas slag.
Ulfven, som ströfvat på rof, dock söker sig hem till sin
maka,
Söker i vintriga bo’t ruggiga ungarnes tropp.
Dagkarln, dignande snart för bekymrens och arbetets börda,
Får vid sin älskades bröst somna från dagames nöd.
Men jag är ensam, ställd vid gränsen af lefnadens sommar,
Ensam i glädje och sorg får jag forbida dess höst.
Ingen maka värmer mitt hem, min bädd och mitt hjerta,
Stojet af lekande barn aftnames tystnad ej stör.
Yttersta länken jag är i fadrens omätliga kedja,
Många årtusendens blod släcker sin gnista i mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
