Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanser och Visor - Midsommarnattsdröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der rida de vålnader, gammal och ung:
Sten Sture och Norrby och Blenda,
Och Absalon biskop och Waldemar kung
Och Carlar förutan all ända.
Och vindlös der seglar en flotta med hast
På Sundets omtöcknade spegel.
Kung Christian der står vid sin knakande mast,
Omfladdrad af blodiga segel.
En drabbning der ståndar vid midnattens tid:
Standaret det sjunker och häfves.
De kämpa så hård och så mödosam strid;
Men kämpa de måste förgäfves.
Ty sådan var domen, som Herren dem gaf,
I döden om strider att drömma,
När hjeltame stego med hat i sin graf:
Det hatet de kunde ej glömma.
Det skräcker dem upp ur sin saliga ro:
De äro till fullo ej döda.
Men städse förgäfves på seger de tro:
Ej ära de vinna, men möda.
Så höllo de ofta sin fåfänga strid,
När sommarens vänliga måne
Sig höjde derofvan och lyste sin frid
Utöfver båd* Seeland och Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
