Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanser och Visor - Brudsmycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty nu jag ser, hur det står till, hvad klockan slagen är:
Förgäfves detta snöda prål ej enkans dotter bär.
Förgäfves ej omsider nu sitt öga ned hon slår,
Och ömsom röd och ömsom hvit med harm och blygsel står.
Förr kom hon städse till mitt bröst så glad och god och
varm,
När bomullsduken höljde än en kysk och sedig barm.
Nu står hon blygselhöljd och stum och söker ej min famn:
Min tid är slut, nog ser jag det, jag gått i vilse hamn.
Så får jag kasta seglet om och lägga ut i sjön.
Men ack! så var mitt lif en dröm, min möda utan lön.
Du arma qvinna, nedrigt var att sådant svek begå:
Och aldrig trodde jag, att du mig skulle löna så.
Väl har jag fruktat vågors svall och fruktat stormars gny,
Jag fruktat elden under jord och elden ofvan sky:
Jag menskors ondska fruktat har och verldens undergång,
För skalkars list jag fruktat har och för tyranners tvång;
Men aldrig har jag fruktat än, att guldet blifver slagg,
Och att det kunde blifva gift af liljors morgondagg.
Med stadig tro och säkert hopp jag gick från bygd till bygd:
Min första tro var på Guds nåd, min andra på din dygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
