Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Prins Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens herre vill den skona från att härjas i sin höst,
Och han tager vårens späda blomma till sitt eget bröst.
Så du, ädle fursteyngling, under verldens sorg och lust
Byggde dig evinnerliga hyddor på en bättre kust;
Undan lifvets vinterstormar flög du dit uti din vår: —
Och en ny, en sorglig saga, genom Nordens häfder går.
Länge skall den sagan lefva hos det folk, som höll dig kär,
Den skall skänka sina minnen åt den slägt, som ofödd är,
Talande om kungasonen, som med himlen i sin blick
Lik en tröstens, fridens engel i sin faders salar gick.
Den skall minnas kungasonen — hur han väg till hjertan fann
Med den hjertats milda låga, som uti hans öga brann, —
Hur han, ödmjuk i sin höghet, flärdlös i sin herrlighet,
Kände hvad den ringe känner, visste hvad den vise vet.
Den skall minnas, hur han troget älskade sitt fosterland,
Hur han från den rika södem längtade till hemmets strand;
Hur, för Nordens stora minnen lågande, hans unga själ
Ur dess häfder sökte lösa frågan om dess ve och väl.
Hur han, ung ibland de unga, delte deras framtids hopp,
Delte deras ädla mödor, deras vädjobana lopp;
Hur i sånggudinnors tempel furstligt hög och mild han stod,
Vördande de gamles läror, lifvande de ungas mod.
Hur med hjertats ursprungskänsla ömmande för lifvets nöd
Han den svage handen räckte, gaf den vacklande sitt stöd, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
