Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Frans Michael Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nar han blef man, var han än som ett barn — ett barn var
hans moder! —
Stolt i sin oskuld och stark, smekande ljuf i sin kraft.
From i sitt allvar han var och kärleksfull i sin vrede;
Lidelsens eld i hans bröst släcktes af ömhetens tår.
Lyckan fäste sin moderskyss på hans glänsande panna,
Yngling i ålder och eld, skötte han manliga värf.
Så från sin middagshöjd på lifvets leende kullar
Såg han en gryende sol stiga ur hafvet i blod,
Vågorna brusa och stormarne gny och stridernas thordön
Bulla med härjning och död öfver hans fädernestrand.
Friheten föll på sin sköld och trohetens blodiga tårar
Vattnade hjeltames graf–bandet, det heliga, brast.
Svea sin syster begrät — en lefvande del af sitt hjerta,
Slitet ur älskande bröst–-såret vill blöda ännul
Då blef det sångaren trångt: hans hjerta, det trogna,
beklämdes ;
Lyran och stafven han tog, sade farväl åt sitt land.
Så Öfver hafvet han gick att trösta den söijande Svea:
Der han i däldernas lugn byggde sig åter ett bo.
Ofta en barndomsdröm om herdetjellet i Kumla,
Sångens och skönhetens hem, mins jag med tjusning ännu.
Vidtkringskådelig stod på guldaxböljande slätten
Kyrkan, den åldriga, än, Luthersk och hög som en psalm.
Men derunder det låg en idyll i skuggiga dalar:
Skönhet och oskuld och sång lekte hos blommorna der.
Länge han satt der i ro — patriarken med söner och döttrar
Fyllde med gyllene skrift flyende dagarnes blad.
Men omsider det föll, det vördiga templet, det gamla,
o »
Äter der restes ett nytt, — längre han trifdes ej då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
