Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Otto Fredrik Tullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTTO FREDRIK TULLBERG.
(1853.)
Jag mins en dag, livars klarhet allt fornöjde:
Men öfver fästet plötsligt natt sig höjde,
Och åskan röt och hagelstormen slog
Halfmogen skörd, som nyss i solen log.
Förtviflad odlarn sträckte sina händer
Till Honom upp, som nöd och lycka sänder:
Han bad sin bästa bön, men utan svar:
Blott stormen hven kring fält som öde var.
Hvad kände han, när nu sin blick han fällde
På tegar, der i går hans guldax svällde,
Der han i dag ser allt i härjning lagdt,
Sin vårdags hopp, sin sommars mogna prakt?
Hur vanskligt falla mensklighetens öden!
Hvadhelst som födes, växer blott för döden.
Hvart lif, som glöder, dödens prägel bär,
Hvar väg, som bryts, en väg till grafven är.
Hvart hopp, hur kärt, skall blekna och försvinna:
Hvar eld, som tärt, skall mattas och förbrinna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
