Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Julianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIANUS.
Hur vist du talar och hur djupt du tänker!’
Hur ofelbar och ljuf din läkedom!
En man det var, som led af skälfvosot:
Det bodele vinterköld uti hans ådror.
Till honom kom — kanske en christeu prest,
Kanske en annan narr — «Du fryser, son:
Mig ömkar om den smärta som du lider.
Hör derföre mitt råd: der sitter solen;
Tag henne ned att värma dig vid den.»
Förmätne prest! du tror, att liimlens nycklar
Ha blifvit lagda ned uti din hand:
Du mena tycks, att trons lycksalighet
K au manas fram utaf en enögd leds ven,
Som vishet skryter för en starrblind hop.
Dig fattas ett: du lär er lifvets lära,
Men du har icke genom lefva t den.
Förstånd dig fattas: du är icke mannen,
Att göra proselyt af Julianus. — —
Likväl! hvi bannas jag? Du mente väl:
I enfald kom du, såsom fridens dufva,
Att bjuda tviflarn tröstens oljoqvist,
Och du har rätt att vänta milda ord:
Hör mig derföre, gamle man, och bäfva!
Se kring dig! natten ligger tung och trycker,
Med stormar hafvande, mot jordens barm,
Och skogen suckar, hafvets bölja darrar
Emot den strid, som snart skall bryta ut.
Du ryser redan, längtar till ditt tjell:
O! friden bor uti ditt gamla hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
