Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Julianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTEN.
Ja väl.
Mitt lif, min död i Herrans händer ligga.
Han skyddar den, som går uti hans värf,
Och döden der är vägen till hans boning.
Farväl — kanske vi råkas än en gång —
Emedlertid — bed, Julianus, bed!
JULIANUS (enaam).
Han gick att döden möta i sitt kall!
Du tro, du axel, hvarpå himlen hvälfves,
Du eld, som glödgar upp den frommes bröst
Och värma sprider med hans andedrägt,
En sommarluft för allt hvad han berör,
Att verlden glad och grön kring honom står,
Och gjuter glans omkring hans eget väsen,
Att han i fägring för Guds öga träder!
Hvi eger jag dig ej? — Var jag ej värd
Att äfven slita himlens bröllopskläder?
Du lättjans lugn! du öfverljufva tro!
Hur många tusen kräk du lyckliggör,
Som sola sig i genomglödgad sand
Och dikta himlar åt sig i sin mull!
O vore jag som en bland dem! — Måhända
Mer sanning bor i barnets fromma dröm
Än i den vises skarpa lärobyggnad.
Det är kanske en nyck af verldens Herre,
Att han sin hemlighet förråder sjelf
Åt mullens barn, åt de enfaldige;
Men sänder ut den starke till att spana
På egen hand uti den vida rymden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
