Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Fosterlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin dyning vräker mot din strand,
Och du ej har en trogen hand,
Som frälsar dig ur våda.
Om dina söner, fädrens ätt,
Ej veta, hvad for hjelten lätt,
Den frie ljufligt är;
Om, Gud! de ej förstå att dö
För fosteijorden kär,
Må vinden deras stoft förströ
Långt hän från hemmets skär. —
Ty den som ej med glädje gaf
Sitt lif för folk och land,
Han är ej värd en ärlig graf
På hemmets väna strand.
Den fege, han var född till träl,
Hans arma töcken-höljda själ
Skall till de fries Gud ej gå;
Kring fosterjorden, blek och kall,
Den irrar, gråtande dess fall:
Förgäfves rum den tigga skall,
I fria himlar blå.
Men, harpa, om jag lefde då,
Jag skulle dina strängar slå
Med kraft ännu en gång.
Jag skulle väcka skog och sjö,
Jag skulle väcka land och ö
Med ljudet af min sång.
Vid skogens sus, vid strömmens svall
Jag sjönge fosterlandets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
