Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Vid Konung Carl Johans 25-åriga Jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då stater ramlade och tempel glödde,
Och men’skan drack det blod dess eget slägte blödde.
Ett vanvett, djerft, gigantiskt, utan like,
Med spår af snille i förvridna drag,
Slår jättearmen kring ett kungarike,
Till döds det trycker i ett andetag,
Och lägger sekler på en dag till rygga
♦ Och krossar i en blink, hvad evigheter bygga.
Hvad minnesvårdar, ack! för hjertat dyra,
Han trampar ned i spillror och i grus!
Likväl han är sublim uti sin yra,
Den djerfve anden, — väldig i sitt rus.
Hvad är hans afsigt? J förgäfves frågen:
Han vet det icke sjelf, den dystre demagogen.
En afgrundslåga bränner i hans panna
Och sprutar gnistor ur hans ögon ut.
Han svindlar, vacklar — tröttnar att förbanna,
Se’n han förbannat har sig sjelf till slut.
Likväl att tända än ett bål han hastar,
Och med förtviflans mod sig sjelf i lågan kastar.
«Förbrinn, Titan, men höj dig se’n ur flamman,
En Phoenix lik, i renare gestalt!
Kom åter än en gång att foga samman
Med lika kraft, hvarmed du splittrat allt!»
Han återkom — men nu med tankar höga
Och hjeltesnillets eld uti sitt djerfva öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
