Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Skandinavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kärast blifver hvad gemensamt är,
Gemensam ande är hvad mest förtjuser.
Då samma flod i trenne grenar går,
I trenne hjertan samma kärlek slår,
I samma famntag mötas trenne Muser ....
Hvad säger jag? — Den dagen är ej när’,
Nej, bröder, redan nu den inne är:
Ty allt hvad skönt det ena folket eger,
Det andra lärt sig fatta längese’n.
Se! Heibergs gracer skalkjs på vår scen,
I svensk kothurn oss tjusar Oehlenschläger —
Och Fredmans sångmö sluter i sin famn
Med lust och lek det glada Köpenhamn.
När sången klingar ifrån Sveas dalar,
Sin röst den höjer dubbelt stolt och säll:
Den vet att nu till samma folk den talar,
Som valdthornsljuden ifrån Norges Qäll,
Till samma folk som Seelands näktergalar.
m
Hvar skall det sluta? Hvar är målet satt
För folkens nya sträfvanden i tiden?
Kanske det står i våra häfders natt?
Kanske är Skandinaviens^ dag förliden ?
Så frågar någon, uppskrämd ur sin ro:
Med död i hjertat, ser han kring sig döden;
Men ungdomen det gifvet är att tro ’
En högre makt, som leder folkens öden.
Hvad deras ande i sin oro vill,
Derpå att svara hör en framtid till.
♦ _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
