Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Till C. W. A. Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och mörkret faller på, och stormen brusar,
Och allt sig höljer in i sorgens flor.–
Så vexla natt och morgon der; ty dagen
Der sällan hinner blifva full och stor;
An natten står der kolsvart som en Mohr,
På hämnden lurande, med dolken dragen;
Än morgon gryr, så leende och frisk
Och varm och yppig som en odalisk.
Du grep hans genius, grep den intill roten,
Med snillets milda ked du honom band.
På gammal fördom djerft du satte foten
Och skänkte honom åt ditt fosterland.
Han var ett snille, ett ibland de stora,
Som deras samtid ofta ej förstår,
Som trotsigt lemna alla kända spår
Och dock förstå att vägen ej förlora;
Hans brott var det, att han, från fruktan skild,
Framför sin samtids skygga ögon ställde,
Uppoffrande sig sjelf när helst det gällde,
Sin och dess egen vrånghets trogna bild. *
Den bilden fattade du upp — hur troget!
Hur till hans snilles jemnhöjd upp du hann!
Hur lätt hvar svårighet du öfvervann!
Hur allt blef ungt på nytt och starkt och moget!
Du återger intill det minsta streck
Hans sånggudinnas fina mantelvcck.
Hans genius med befryndad själ du speglar,
När än, Corsarcn lik, han djcrf och fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
