- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
3

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det gifves ingenting, som på en gång så eldar och
oroar ett ungdomligt sinne, som skyldigheten att på
eget ansvar utföra vigtiga värf, på egna skuldror bära
dyrbara pligters börda. Med ifver för allt stort och
heligt, som i detta ögonblick åt mig anförtros, men icke
utan misstroende för de krafter, som skola utveckla det,
med stolthet, men ej utan förvirring, skrider jag till
utförandet af det kall, som vördade förmäns förtroende
lagt i mina händer. Vältaliga röster hafva förut tolkat
de ämnen, som nu läggas under min behandling, —
innehållet, högt och vigtigt, har redan förut utpreglat
sig i betydelsefulla tankegestalter: hvad återstår mig?
Att utbedja mig det öfverseende, som man ej gerna
nekar den ungdomlige försökaren, det deltagande, som
man är skyldig — icke mig — men den generation, i
hvars namn jag talar. Med tanken på denna
ungdoms-krets, som jag med hela min själs kärlek tillhör, träder
jag utan bäfvan inför den talrika församling, som jag
ser framför mig, för att på ungdomens fria och
konstlösa språk föra ordet vid en af fäderneslandets skönaste
fester, fira minnet af ett bland dess lyckligaste tidehvarf
och hylla hågkomsterna af en bland dess ärorikaste
konungar. Detta lyckliga tidehvarf har sett vår
generation födas och uppväxa, — denne ärorike konung har
sträckt sin spiras frid öfver de tjell, der våra vaggor
stodo, de boningar, der vårt första vetande uppgrodde,

— hans milda kraft har hägnat vår tidigare uppfostrans
tysta värf, har befordrat vår senare utvecklings mera
bemärkta framsteg. Hans namn har sammanväxt med
våra första minnen, med våra hjertans första vördnad,
våra läppars första böner. Barndomens pietet utplånas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free