Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snarare yttringar af den ömtåliga känsla af frihet, som
är roten till all verklig civilisation, samma känsla af
menniskorätt, som gjorde våra träldomslagar till de
mildaste, dem historien känner, — detta allt hafva vi
gemensamt med våra bröder, och med inga andra än
dem. Uppväxt ur samma rot, måste vår odling i
hufvudsaken blifva enahanda, likasom våra lynnen äro
beslägtade, och våra språk endast hårdare och vekare
dialekter af samma modersmål. Våra kommande öden
måste nu mera blifva gemensamma: den fara, som hotar
den ena, måste äfven hota den andra, den lycka, som
den ena eftersträfvar, måste äfven lofva att bära
frukter för den andra. — I sammanhang härmed måste
man anse för ett betydelsefullt tidens tecken den
förtroligare beröring, som nu mera äger rum icke allenast
mellan de båda unierade rikena, utan äfven mellan
dessa och deras tredje, beslägtade granne. Detta
tecken är så mycket betydelsefullare, som det mindre är
politiska än vetenskapliga och litterära intressen —
följaktligen sådana som grunda sig på den ömsesidiga
kulturens gemensamhet — hvilka grundlagt och underhålla
denna med hvarje år lifligare beröring. Dertill kommer,
att det är ungdomen, som tagit första steget till detta
vänskapliga förhållande, att det är ungdomen, som med
outtröttlig enthusiasm år ifrån år allt vidare bygger på
ett gemensamt tempel åt den skandinaviska vetenskapen
och konsten: ett nytt Panionium, der stamförvandtema
samlas att offra på den gemensamma odlingens altare.
Men hvad ungdomen bygger, bygges för framtiden, och
de band, som den knyter, knyta hjertan tillsamman.
Och, när en gång i det dunkla tillkommande dessa
nationer, hvilka fordom med onaturlig hätskhet lefde af
hvarandras blod, när dessa nationer en gång långt
bakom sig ifrån en aflägsen forntid återkalla de många
stridernas minnen, och framför sig skåda en oändlig
bana af gemensamma sträfvanden och gemensam lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
