Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanden genom seklerna. Vår historia är för oss icke
längre ett dödt register öfver längesedan timade
händelser: den är utvecklingen af en hel organism, i
hvilken hvarje moment ingriper uti och betingar det
följande. De framfarna dagarne ligga ej bakom oss såsom
ett landskap, öfver hvilket nattens skymning hvilar, utan
såsom en §errbelägen minnesrik nejd, öfver hvars blåa
kullar vetandets sol börjat kasta sitt rika
morgonskimmer. De flydda århundradenas väldiga skuggor eväfva
icke mera för oss såsom titaniska spöken ur hedendomens
och vidskepelsens hemska midnattsmörker: deras
töcken-mantlar hafva affallit, deras anleten hafva klarnat, vi
hafva upptäckt slägttycket i deras drag, och igenkänt
våra fäder.
Vitterheten och konsten må sluta de tidsteckningar,
som jag i dag uppdragit. Det folk, som äger en sång
och älskar den, det folket arbetar icke i stoftet allena,
lefver icke för stunden allena, utan mot himlen rigtar
sig dess hopp, mot evigheten dess öga. Man prisar de
skalder lyckliga, som erkännas af sitt folk: med rätta
kan man äfven lyckönska det folk, som förstår att
erkänna sina skalder. Också är det högst sällsynt, att
denna ömsesidiga lyckönskan icke kan äga rum. Ty
skalden — eller konstnären i allmänhet — hörer också
till det hela, och ju större han är, desto mera visar han
sig vara en verklig organ för det allmänna, ett hela
nationens, hela tidens «lefvande strängaspel», hvars
toner icke kunna förfela att väcka gensvar i alla hjertan.
Den äkta sången är ingen bjellra, som hvarje okynnigt
finger får sätta i rörelse: den är en tempelklocka, hvars
mäktiga ljud tillkännagifva högtidsdagar och kalla till
det evigas tjenst. Den evighetens anda, som innebor
ett fölk, äger intet skönare uttryck, och hos det folk,
som saknar detta uttryck, har anden icke vaknat. Men
det folk, som så länge uttalat sin anda i sånger af
oförgänglig skönhet, det har länge inom sig burit kulturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
