Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om jag ej bedrager mig, utgör vårt tidehvarf
begynnelsen till ett sådant mannaålderns tidskifte för vårt
fädernesland. Frukterna af dess ungdoms djerfva
företagsamhet hafva gått förlorade, qvarlemnande en
erfarenhet, som bör göra detsamma visare än tillförne.
Aterförvisadt till sig sjelft, har det redan lärt sig inse
att dess krafter, rigtade på inre förkofran, skola bereda
det inom dess eget sköte eröfringar, långt mera
varaktiga och välsignelserika, än dem det fordom med blod
och smärtor, under nöd och sorg, gick att dyrköpt vinna
på andra sidan hafven.
Omständigheternas oemotståndliga makt påtvang
oss denna lärdom. Så påkostande det än var för vår
nationalstolthet att underkasta oss dess lag, har dock
vår erfarenhet till slut nödgats godkänna den. Vår
politik måste blifva en helt annan än tillförne, en
fredens politik, åsyftande i första rummet att stadga och
förkofra våra inre krafter, att trygga och föröka
välmakten inom landet, att befordra allmänna kunskapers
spridande, så vidt möjligt är, till alla klasser af
befolkningen. och derigenom, i andra rummet, åt
fäderneslandet befästa en plats i staternas system, der det, utan
att längre vara hotande, kan genom sin koncentrerade
kraft, sin allmänna bildning och sin trygga moraliska
hållning vara aktningsbjudande äfven för den starkaste.
Snart femtioårs oafbruten fred har intygat visheten af
denna politik.
Denna fredens politik gjorde sig först såsom
princip afgjordt gällande genom den dynasti, som år 1810
kallades till svenska thronen. Då en af Europas mest
berömde fältherrar, sina egna bragders son, hyllades
såsom kronprins af Sverige, värmde sig mången
fosterlandsvän, bedöfvad af det hårda slag, som nyss drabbat
fäderneslandet, vid den förhoppning att den tappra
svenska krigshären, som ännu aldrig svikit sina anförare,
så ofta den än af dem blifvit sviken, skulle, under led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
