Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till förtrolig vänskap, så vida den ej redan gjort
det. Vi måste ömsesidigt betrakta oss såsom gamla
förståndiga och fogliga grannar, hvilka icke böra räkna
alltför noga med små öfverträdelser, som kunna, som
oftast utan afsigt, inträffa på de gemensamma råmärkena,
och i hvilka de kunna söka rättelse hos hvarandra utan
att behöfva tänka på att derföre ett ögonblick afbryta
det vänskapliga umgänget. Ligger välviljan på hjertats
grund, så äro sådana småtvister lätt uppgjorda, och
den fortsatta ständiga beröringen med hvarandra kan ej
förfela att efterhand alldeles undanrödja dem. Sedan
vi i femtio år haft tid att studera hvarandras lynnen
och vanor, skulle vi hafva varit mycket oläraktiga eller
mycket hårdnackade, om vi ej lärt känna hvarandras
ömtåliga sidor, och ej insett och erkännt
grannlagen-hetens rättmätiga kraf att icke vidröra dem.
Med minnet af den långvariga sällhet, som de båda
brödrafolken njutit vid hvarandras sida, méd
iakttagandet af den ömsesidiga grannlagenhet och skonsamhet,
som anstår fria och fullmyndiga folk, böra vi kunna
hysa den rättmätiga förhoppning, att framtiden skall
fullborda hvad det förflutna begynt och föreningen
tilldragas med allt starkare band af välvilja och förtroende,
och de båda rikena allt framgent tillväxa i inre
lifs-kraft och yttre styrka. Sker detta efter samma mått
som hittills, så skall inom nya femtio år den
Skandinaviska halföns befolkning räknas bland verldens
mäktigaste nationer, såvida den derjemte förstår att bibehålla
sitt enkla allvar i tänkesätt och handling. Vi kunna
redan nu, utan gensägelse, kalla oss verldens lyckligaste
folk — de sista årtiondernas skakningar hafva satt detta
utom all fråga — måtte en mild försyn stadfästa oss i
vår lycka och lära oss att njuta den utan öfvermod och
med ödmjuk tacksamhet mot den högste Styresmannen
öfver folkens öden, hvilken i sin nåd undan stormar
och skeppsbrott slutligen fört oss in i den säkra hamnen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
