- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
92

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nens politik — till sitt och gifve Gud icke äfven till
hela den europeiska odlingens förderf — så nitiskt
sam-mansparat och hoplagt. Och åter står redan halfva
Europa i låga! Hvem vet, hur allt detta skall slutas?
Hvar är den skarpsynte statsman, som kan bestämma
äfven den närmaste framtidens händelser? Ungdomen
möter anblicken af dessa utomordentliga tilldragelser
med hoppets förtjusning, liksom ålderdomen med
eftertankens farhågor. Hvilkendera skall komma på skam?
Det vet jag icke, och det vet ingen, men ett vet jag:
att i tider, sådana som denna, enhvar är kallad till sin
plats, och der har ingen lof att frukta, äfven om han ej
tror sig hafva rätt att hoppas. Och ett annat vet jag.
och det är: att här ej stort båtar att dömma om hvad
som skett och hvad som skall ske; ty tiden är sådan,
att individens röst är såsom en hviskning i stormen,
att den enskilde är såsom en droppe i ett upprördt haf.
Han må med sammanpressadt hjerta och återhållen
ande-drägt afvakta domslutet från Honom, som evigt dömmer.

Man må emellertid med skäl förundra sig öfver
deras förblindelse, som låtit det komma så långt, som
låtit sig öfverraskas af dessa verldsskakande händelser.
Man må förundra sig öfver blindheten hos dessa jordens
mäktige, som, trygge och hardt när overksamme, ännu
stodo på sina höga platser, när marken plötsligen
började vackla under deras fotter.. Man må förundra sig;

— ty efteråt kan något hvar förundra sig. Hvem ibland
oss blef ej öfverraskad af denna plötsliga omhvälfning?
Var det då ingen som varnat, ingen som förutsagt hvad
som hända skulle? Jo, — och vi stodo denne man på
en gång huru nära och huru Qerran! Han gick midt
ibland oss med gestalten af en kämpe och blicken af en
siare, den kraftfullaste man och den mildaste gubbe,
med den mest barnsliga kärlek i sitt bröst och den
mest manliga vishet på sin tunga. Från det tidehvarf,
som flyt t, fingo vi honom i arf, och ju längre han lefde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free