Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För detta ändamål måste häfdatecknaren förstå att
reproducera hvad han genomtänkt, gruppera hvad han
reproducerar, och sammanbinda till ett lefvande organiskt
helt hvad han grupperar. Deri består den historiska
kompositionen, hvilken är en konst, som, i likhet med
andra konster, har den skapande fantasien till sitt
vil-kor. Derföre sade jag, att historieskrifvaren måste icke
allenast vara filosof, utan äfven vara skald. Han måste
återväcka forntiden ur dess grifter, han måste låta de
döda uppstå att tala ett språk som de lefvande förstå,
och lära lifvet hvad sammanhang det har med döden.
Han mås|e så försona den faktiska verkligheten och den
filosofiska^ sanningen, att han ej framställer något
faktum, som ej är sannt, ej heller någon sanning, som icke
är faktisk. Han måste låta framfarna tider framstå i
den skepnad, som var dem egendomlig, i den
åskådlighet, att betraktaren tycker sig sjelf vara tillbakaflyttad
midt ibland dem, med den trohet, att intet drag af
deras utmärkande skaplynne går förloradt; och med allt
detta måste anordningen af det hela vara så strängt
symmetrisk och så genomskinlig, att betraktarens
blickar utan ansträngning och i ett ögonkast genomvandra
hela sträckan från den gråaste forntid till yngsta
samtid, och åter från denna tillbaka till forntiden igen. Det
är icke nog att häfdatecknaren så djupt tänker sig in
uti fordna tidehvarf och deras alla förhållanden, att han
fullständigt fattar dem i deras sammanhang; han måste
genom fantasien så införlifva sig med dem, att han
förflyttar sig sjelf tillbaka till dem med hela rikedomen af
sin känsla och hela styrkan af sin kärlek, och der fattar
dem i en tafla, som ej blott är trogen, utan äfven ny,
en tafla, som ej blott innehåller hufvudfiguren — den
tid, som skall skildra9 — utan äfven bifigurer och
lokaliteter i ett oändligt perspektiv: — allt i en belysning,
som, på samma gång den är sann, tillika är en reflex
af tecknarens eget hjertas känsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
