Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har han haft någon kärlek till mensklighet och frihet?
Har han berättat med denna flödande känsla, som
vittnade om hans hjertas deltagande för berättelsens
föremål? Har han lidit eller varit lycklig med den
mensk-lighét, hvars öden han tecknade? Och har han egt
denna skaldens di vination, som förstår att lägga rätta
förgen på aflägsna tidehvarf, och stundom, på ett sätt,
om hvars riktighet ingen tviflar, fylla luckor i häfderna?
— Vi, hans lärjungar, veta det. Det torde näppligen
finnas en fordran så sträng, att ej Geijer såsom
historie-skrifvare uppfyllt den.
Det var redan i Iduna som Geijer med några
ypperliga fragmenter började sitt historiska författarskap.
Redan genom sina der införda poesier och sin esthetiska
uppsats «Om de nordiska mythernas användande i skön
konst» hade han förrådt sin förtroliga bekantskap med
fäderneslandets fornhäfder, hvilkas originella karakter
han bättre än någon • annan förmådde fatta och
åter-gifva. Men vigtigast bland hans historiska uppsatser i
Iduna äro utan tvifvel den om «den Skandinaviska
half-ön» och den «Om den gamla svenska
förbundsförfatt-ningen», hvilka båda han sedermera, med en och annan
förändring, inryckte i sina stora historiska verk. Den
första bland dessa skrifter torde hos de flesta bland dess
läsaré redan då hafva väckt en aning om den storhet i
häfdateckning, till hvilken dess författare en gång skulle
uppstiga. En på en gång mera sann och skön,
storartad och hänförande teckning af natur och folk,
särdeles i den form, hvarunder den sedan inflöt i Svea Rikes
Häfder, såsom dess inledning, torde icke finnas. Det
är den praktfullaste vestibul till de svenska häfdernas
tempel. Jag har aldrig kunnat inträda deri utan den
andakt8fulla rysning, som det sanna snillets närvarelse
väcker, emedan det ingifver en aning derom, att en
gudomlig makt döljer sig i dess grannskap och lägger
orden på dess tunga. Det är den varmaste, den djupa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
