Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föga liknade de regelmessiga konstljud, som den nya
smaken infört: de kunde icke från sig utestänga all
inflytelse af de theoretiska läror, som, blixtlikt
kringslungade af ett lika originellt som oregelbundet snille,
med ett nytt och plötsligt sken belyste det område,
hvaraf den franska smaken, med sin något ytliga poetik,
velat sätta sig i uteslutande besittning. De hade
slutligen ej heller kunnat göra sig helt och hållet oberoende
af den tidsande, som med titanisk våldsamhet mot
seklets slut uppträdde att tillintetgöra all tradition och att
tillämpa den mest genomgripande kritik på allt
bestående, hvarje lag, hvarje regel, hvarje häfd. I sjelfva
verket var det tidehvarf redan förbi, som grundlagt
den såkallade klassiska smaken i de nyare folkens
vitterhet. Den hade vunnit sin högsta förfining under hägnet
af Ludvig XIV:s lysande spira, och man igenkänner
lätt i dess allmänna karaktersdrag spåren af dess
härkomst. Denna smak var det i ytterlig grad förfinade
uttrycket af en bildning, som oupphörligen sväfvade på
gränsen af öfverbildning eller förbildning. Den var de
högre klassernas, företrädesvis hofvens, uteslutande
tillhörighet — ett slags aristokratiskt frimureri, hvarigenom
man ansåg sig vara omätligt höjd öfver hopen, och i
sjelfva verket länge så ansågs af denna. Skada blott,
att denna fina bildning inom sig sjelf bar fröet till sin
undergång. Den var nemligen icke med nödvändighet
sann. Den kunde vara uttrycket af ett skönt och sannt
innehåll, men den behöfde icke vara det. Den stelnade
till en lysande form, som kunde vara tom: den yrkade
ett strängt iakttagande af yttre reglor, som till en stor
del voro blott godtyckliga, följaktligen icke kunde
inläras utan genom en dertill enkom inrättad uppfostran
och fortsatt daglig öfning, men deremot aldrig kunde
träffas och tillämpas af naturens sunda instinkt eller den
åt sig sjelf lemnade, aldrig så skarpsinniga eftertankan.
Man kan ej neka, att lagarne för denna bildning hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
