- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
144

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår, så stiger betraktarens vemod i samma mån som
hufvudfiguren börjar framträda i dagen. Det är en
sånggudinna, som är svensk, men med ett egendomligt
främmande drag. Renheten af den tankfulla pannan,
oskulden i de klara ögonen, det milda allvaret på de friska
läpparne, som enkom synas danade att framhviska
idyller i nordens ljusa sommarnatt, — allt tyder på en
tvillingsuppenbarelse af den svenska sångmön, hvilken
är på en gång hon sjelf och en annan. Det är
densamma, som ingaf Creutz och Choraeus deras hänförande
naturtoner, densamma som i fordna dagar stundom
gästade äfven vårt fäderneslands dalar, men redan en gång
för alla återvändt till sin aflägsna hembygd, för att
endast då och då låta oss förnimma sina tjusande sånger
fjerran öfver hafvet. Hon var oss tillräckligt kär för
att fylla våra bröst med en bitter saknad, sedan hön
bland oss lemnat ledig sin sista plats; och hon förtjenar
vår kärlek så mycket mera, som hon i sitt sköna anlete
bär dragen af ett syskonfolk, som blott våldet kunde
slita från Sveas bröst. Kulturens historia är en kedja
af förluster, emedan den är historien om en
mensklig-het, som utvecklar sina krafter inom förgängelsens verld;
men de flesta af dessa förluster äro af den beskaffenhet,
att de i följd af mensklighetens ständiga föryngring
genom slägtena visa sig lika nödvändiga som ersättliga:
stannar åter betraktarens öga vid en förlust, som ingen
naturlag gjort nödvändig och ingen tid kan ersätta, då
vill det fyllas af de bittraste tårar, som ett menskligt
öga kan gråta, tårar, som ej kunna förljufvas af den
mest undergifna försakelse, ej aftorkas af den mest
aflägsna förhoppning.

I en familj, som under Carl XII:s krig från
Kex-holms län utflyttat till Osterbottén, föddes Frans Miqhaél
Franzén i staden Uleåborg i Finland *). Hans moder

*) Den 9 Febr. 1772. Föräldrarne voro köpmannen Zacharias Franzén
och Helena Schulin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free