Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionen till förmån för det råa naturtillståndet den
natur, hvars talan Franzén förer, är icke någon rå natur:
hon är en natur, som är genomträngd af en förnuftig
ande, hon är den natur, som den nya odlingen med sin
ensidiga vishet hotade att förtränga och förtrampa —
den naiva känslan af det goda och sköna, det
instinkt-artade medvetandet af pligt och rättighet, den
barnsliga tron och förtröstan på en Försyn, som ej blott
overksamt beskådar verldsaltet, utan väger menniskans
minsta handlingar och genomskådar alla hennes uppsåt
Denna naiva tro, denna ursprungliga känsla, denna
sedliga instinkt äro visserligen inga naturens omedelbara
gåfvor: de äro tvärtom odlingens första skänker i den
form, hvarunder de kunna mottagas af naturens barn,
af dem, som genom uppfostran eller anlag hafva sig
an-visadt ett samlif med naturen — skänker, som för dem
bära frukter hundradefallt och tusendefallt. Dessa de
oskyldiges skatter, denna de enfaldiges vishet, den
fattiges rikedom, qvinnans dyrbaraste hemgift, barnets
rikaste arfvedel, hotade den nya upplysningen att rycka
med i den allmänna förstöring, som ett skarpt och
skoningslöst söndrande förstånd beredde åt allt
fäderne-ärfdt i lära och lefverne. Under det att man predikade
en stoisk dygd, gäckade man oskulden; under det att
man reste altaren åt förnuftet, hånade man det gamla
trosinnehållet; under det att man med sin abstrakta
filantropi ville omfatta hela menskligheten, sönderslet
man i sedeslös yra familjebanden. Oskulden, kärleken
och tron irrade såsom skrämda dufvor ifrån härd till
härd. Det var då, som den nordiska sångarsvanen tog
dem under sina hvita vingar.
Sådan var andan i Franzéns lyriska ungdomsdikter,
företrädesvis dem, som författaren sedan sammanband
under de särskilda titlarne Fanny och Selma och
Naturbilder. Att de, ehuru främmande för tidehvarfvets
allmänna riktning, likväl voro på sitt sätt tidsenliga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
