Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ar ju blott ett skal, en jordisk hinna
För själen, arfvinge till skyn.»
Man har sagt, att en lycklig ålderdom är
mennisko-lifvets skönaste del. Jag vill föreställa mig, att så är:
jag finner sannolikt, at t den ålderstigne, som njuter
medvetandet af en väl använd verksamhet under en
lång lefnad, kan tillbakablicka öfver den tillryggalagda
banan med den tillfredsställelse och motse det lif, som
kommer, med den ostörda förtröstan, som ej gerna kan
tillhöra de åldrar, då hjertat ännu har lidelser, sam
skola öfvervinnas, och förhoppningar, som skola förfelas.
Ungdomen Är lycklig genom sina illusioner — i sanning
en vansklig lycka. Ålderdomen åter är lycklig genom
«in rika erfarenhet om det, som är det enda sanna och
verkliga i menskliga sträfvanden. Tvifvelsutan hvilar
denna lycka på en fastare grund. Sannt är, att den
menskliga sällhetens mått aldrig är fullständigt, och att
ingen känner måttet af en annans lycka; men, såvida
en verklig sällhet kan gifvas på jorden, och såvida den
kan tänkas oberoende af de små bekymmer, som äro
menniskans trognaste följeslagare ända till dödsbädden,
så måste den sökas i en ålderdom, sådan som den vi
nu hafva för ögonen. Hela det rika innehållet af en ej
blott ärofull och lysande, utan äfven gagnelig och
välgörande lefnad låg samladt under den åldrige
patriarkens blickar, hvilka en långvarig erfarenhet renat och
skärpt, — samtidens alla riktningar kunde af honom i
ett sammanhang öfverskådas och särskönjas; ty han hade
med deltagande följt dem alla, — frukterna af hans
mannaålders verksamhet hade mognat till en
välsignelserik skörd, som ett uppväxande slägte med tacksamhet
och beundran börjat inberga, — ock utsigten öfver denna
sköna tafla åtnjöt han från ett fridfullt tjäll, inom
hvilket han såg sin älskvärda personlighet mångfaldigad i
talrika ätteläggar. Hvilken intagande tafla! hvilken
förklarad dager, som hvilar deröfver! Det är en högsom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
