Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omogenheten af sina poetiska försök så i
Phosphores som i den Poetiska Kalendern har Atterbom
under en senare period sjelf erkännt derigenom att han
underkastade dem nästan allesammans en mer eller
min-dre genomgripande omarbetning. Vackrast bland de
stycken, som tillhöra denna tidiga period, synas mig
de, till hvilka han hemtade inspirationen af sina
barndomsminnen: «Invigning», «Till Aftonstjernan», «Den nye
Blondel», framför alla den sistnämnde. Orsaken till dessa
dikters företräde får ©tvifvelaktigt sökas deri, at t
skalden här hade en bestämd verklighet att stödja sig på,
då han eljest var nog benägen att i ett obestämdt
ijer-ran förlägga målet för en obestämd längtan och aning.
Han hade denna hemlighetsfulla längtan till ett
obestämbart något gemensam med sina tyska mönster, hvilka
äfven förförde honom att uttala den i versformer, som
strida mot svenska språkets natur, och i ordalag och
bilder, som voro för tvungna, orediga och sväfvande för
att kunna väcka en klar föreställning om ett bestämdt
innehåll. Mesta uppseende väckte dock den i 1812 års
kalender utgifna diktcykeln «Blommorna» med sin
intagande tillegnan. I senare tid omarbetad och
betydligen tillökad, har denna poetiska blomsterkrans vunnit
ett varaktigt konstvärde. Den naturåskådning, hvarur
dessa dikter utgått, grundar sig på Schellings
naturfilosofi, i synnerhet i den gestalt, hvartill den
utarbetades af Stefïens, Schubert och andra. Var en sådan
åskådning sann? Om man också måste medge, att en
allmän ande lefver och verkar i naturen, går man dock
onekligen för vida, när man vill tillerkänna hvart och
ett af naturens särskilda alster en sjelfständig andelig
tillvarelse. Ej heller har väl Atterbom gjort det. Han
har hos vårens täcka barn uppsökt andliga antydningar,
frändskaper och likheter. Men man har sedan gått
längre: ur nyssnämnda grundåsigt har uppstått en hel
Malmström. VII. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
