Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man fir icke missförstå mina ord derhän, som skulle
jag med dem hafva velat påstå att de timliga och
andeliga intressena skulle vara oförenliga, så att de
nödvändigt måste utesluta hvarandra. Tvärtom är min mening
just den, att de icke få utesluta hvarandra, att de böra
och kunna sämjas bredvid hvarandra och befrätnja
hvarandras ändamål, dock så, att materien underordnar sig
anden, liksom allt menskligt måste erkänna sitt beroende
af det gudomliga. Onekligt är dock att mensklighetens
sista bildningsperiod, ända ifrån de stora kejserliga
krigen intill närvarande tidpunkt, i allmänhet varit nog
obenägen att erkänna ett sådant det timliga lifvets
beroende af det andeliga. Den kejserlige eröfraren har i
detta såsom i många andra fall bestämt tidehvarfvets
riktning. På hans ord började man med
misstänksamma blickar betrakta allt hvad han kallade «ideologi»;
man började med ett visst förnämt förakt nedskåda på
alla vetenskaper och idrotter, som genom sina
forskningar och sin verksamhet ej direkt kunde leda till
men-niskans nytta och lekamliga förkofran; och efter hand
har man till och med börjat yrka att ungdomens
uppfostran borde inrättas till att företrädesvis befordra dessa
yttre ändamål. Ett vetande för vetandets egen skull
ansågs snart för en tom fras, som man städse var redo
att tillintetgöra genom den medömksamma frågan:
hvar-till gagnar det? Att det gagnar till menniskans
förädling genom att sätta henne i ständig förbindelse med
en högre verld, ville man ej godkänna; ty med den
verlden hade man ju tillräcklig’ beröring genom kyrkan
och dess håfvor och uppfyllelsen af sina kristliga pligter.
Man dref gäck med de så kallade «höga ideerna»,
såsom idel blå dunster, hvilka förflygtigas i obestämda
regioner, och förordade de praktiska kunskaperna såsom
de enda giltiga, och deras resultater för lifvets yttre
behof såsom den enda varaktiga vinsten af
mennisko-tankens arbete. Och dock förhåller det sig alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
