Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När tanken således söker att utfinna begreppet i allt,
så inträffar naturligtvis ofta att den finner månget
be-greppslöst föremål, ty mycket falskt och dåligt finnes
under solen, och detta föremål måste underkasta sig
att blifva ratadt, dess falska sken må hafva huru många
tillbedjare som helst; men der tanken träffar begreppet,
der låter den det bestå; den söker icke att, som det
heter, abstrahera ut det för att taga bort det; ty den
skulle ju med detsamma upphäfva begreppet sjejft.
Konstalstrets, det skönas begrepp är just enhetén af idéen
och det sinnliga: denna enhet kan ju tanken icke
upplösa utan att upphäfva begreppet sjelft, som dock är
dess eget väsen. Att sådana försök emellertid stundom
blifvit gjorda vill jag icke bestrida; men att man äfven
kan påstå att ett dylikt bemödande att upphäfva och
tillintetgöra all realitet äfven stundom synes tillhöra
den sanna filosofiska tankens förfarande, kan jag ej på
annat sätt förklara än såsom ett missförstånd af den
dialektiska tanke-processens oupphörliga öfvergångar.
Det är emellertid menniskans rätt att med tanken
genomtränga allt, som gör anspråk på hennes
uppmärksamhet: det är icke blott hennes rätt, det är äfven
hennes behof, hvars tillfredsställande hon icke skall låta
beröfva sig; ty menniskan är ett tänkande väsen: att
tänka hörer till hennes väsen: hon måste tänka för att
vara hvad hon är. Detta behof gifver sig helt instinkt-,
messigt tillkänna såsom ett naturbehof. Barnet börjar
tidigt reflektera öfver sin omgifning: den i lifvets yttre
praktiska bestyr helt och hållet inbegripna menniskan
kan ej undgå att med tanken följa icke blott hvad hon
omedelbarligen har för händer: ju rikare hon naturligen
är begåfvad, desto större benägenhet röjer hon att äfven
med tanken följa sådana föremål, som icke direkte ligga
inom omfånget af hennes praktiska verksamhet.
Religionen, hvilken likväl, fordom åtminstone, genom ett
dogmatiskt maktspråk skulle vara ett för tankens intrång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
