Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ega ett slags valfrihet i afseende på konsten, kände
«ig i stånd att begagna eller icke begagna den såsom
uttrycksform och bland dess särskilda arter välja
hvilken som för tillfället bäst anstod honom: då först var
det ock som anden kunde börja sammanblanda sina
områden, eller ock uteslutande tillegna sig ett med
uppoffrande af de öfriga: då var det som den nyss sig
försökande tanken började sammanblanda filosofi och konst,
och på samma gång som han lät den ena springa öfver
i den andra ändock yrkade upphäfvandet af den ena,
gåsom gudomligheten ovärdig, och allenagiltigheten af
den andra. Väl har denna tankens inkonseqvens
numera till största delen blifvit upphäfd: emellertid
återstår ännu och skall alltid återstå för medvetandet
möjligheten och faran att förirra sig ifrån konstens
egentliga fält, sedan andra numera stå detsamma öppna,
liksom lockelsen och äfventyret att hänföra ett gifvet
föremål till något slag af konst, hvartill det egentligen icke
hörer, sedan det numera eger valfrihet mellan konstens
en gång utbildade särskilda arter. Och samma fara,
som konstnären löper i afseende på produktionen af
konstalster, samma fara löper äfven konstbetraktaren i
afseende på sitt omdöme derom; ty båda äro de
delaktiga af detta fullständiga, tänkande medvetande, som
omfattar icke blott konsten utan tillika andens hela
öfriga verld.
Man bör häraf icke draga den slutsatsen, att det
skulle vya det lyckligaste för konstnären att vara helt
och hållet obildad, emedan han derigenom skulle undgå
alla bildningens förvillelser och med samma trygghet
som antikens konstnärer röra sig inom sin konst.
Konstnären får så mycket mindre sakna bildning, som han
nu — liksom i den forna, i konstens tid — måste stå
på höjden af sin samtids odling, så vida han skall
kunna verka för denna samtid och bidraga till
utvecklingen af denna odling, och det är det som han ekall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
