Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycklig nog at t ega en son, som slår sig på poesi:
hvad skall den arme erfarne mannen göra? Han vet
mycket väl att poesien till ingenting duger, är ett tomt
munväder, som på sin höjd har liten framgång hos
små-mamsellerna i staden och på landet; han ser tydligen
att hans son på den dieten skall komma att svälta ihjel.
Han har sagt honom det så säkert hundra gånger som
en; men utan påföljd. Den unga mannen tänker
hvar-ken på embete eller mat, han låter sig icke afskräcka
af utsigterna till lönlöshet och hunger. Och det är ju
naturligt. Han förstår sig icke på sådana argumenter.
De ligga icke inom hans tankekrets. Men tänk, om
den erfarne hade haft en erfarenhet, nog djup, för att
angripa honom med hans egna vapen, ingå på hans
idealer och hålla dem i lefvande afskräckande gestalt
för hans ögon. Om han stegrat hans böjelse genom att
visa honom poesiens gudom i hela dess kolossala
skönhet, och dymedelst tvingat honom till en ansträngning,
hvarigenom han antingen svingat sig upp till dess höjd
och blifvit åtminstone stor i sin olycka, eller fallit
tillbaka i stoftet med full insigt om otillräckligheten af
sina krafter? — En erfaren man är vän till en yngling,
som är lycklig i sin första kärlek. Den erfarne skrattar
naturligtvis deråt. Han har gudbevars sjelf, för många
år sedan, genomgått denna skärseld: han känner den
första kärleken och vet att den icke leder till något
mål: han känner qvinnorna och vet om dem en hel hop
saker, hvaråt han endast egnar ett hemlighetsfullt löje.
Evig kärlek! QvinnodygdI hvilka barnsligheter 1 — Yi
afundas den erfarne denna sjelftillförsigt, som dock
måste vara en lycka att ega. Hans vän, ynglingen,
tror honom kanske — eller tror honom icke, hvilket
ändå är mycket bättre. Ty ynglingen känner inom sig,
hvad den erfarne mannen icke anar, en visshet derom,
att hans idé om menniskodygd — låt vara att den icke
funnes till i vida verlden — hans tro på den! första kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
