- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
363

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillräckligt tolerant att bredvid sig tåla andra andliga
intressen, hvilka åter å sin sida borde kunna visa
samma tålsamhet. Det är den väl uppfostrade qvinnan, af
hvars sympathier riktningen af den bildade
sammanlef-nadens andliga sysselsättningar hufvudsakligen beror.
Men vi hafva redan antydt, att qvinnan genom sjelfva
sin naturbestämdhet företrädesvis är hänvisad till känslans
och fantasiens ve rid, såsom fält för sina andliga
sträf-vanden. Det är för den bildade menniskan ett behof,
lika oemotståndligt som naturens, att ifrån det verkliga
lifvet med dess tillfälligheter och inskränkningar bereda
sin odödliga ande en tillflykt på områden, der den
känner sig fri inom sitt eget element, obesvärad af andra
begränsningar än dem han sjelf utstakar, oqvald af
andra bojor än sin egen förnuftiga sjelfbestämning. Till
dessa områden hörer konsten, och just fantasien är den
vinge, som lyfter menniskoanden inom dess gränsor.
Man eger ingen rätt att stäcka denna vinge der deif
finnes*; ty, om den kan föra vilse, så kan den också
bära anden till ett mål af oförgänglig sällhet. Man eger
ingen rätt att tillstänga konstens portar; ty derinnanföre
gjorde menskligheten sin uppfostran till frihet och
förnuftighet: der mottages ännu af milda och vårdande
makter den menniskoande, som af mensklighetens
ungdom ännu eger dess varma känsla, dess lifliga
inbillning, dess naiva oskuld, och öfver ingången till
konstens paradis strålar ännu i gyllene skrift: <*Et heic Dii
sunt». Det gudomliga tilltalar inom konsten menniskan
på det menskligaste sätt, och det vore en grymhet att
neka henne at t der söka det, i fall det nemligen vore
en möjlighet. Men, säger man, hon eger att söka
gudomen, der den i en renare form går henne till mötes,
och der den sjelf företrädesvis sagt sig vilja möta henne

— i religionen. Ja, — men man bör ej med alltför
mycken stränghet inskränka henne dertill, på samma
gång som man söker bevisa, att statskyrkan — och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free